 |
Styrde sparken i gruset och tog mig tur och retur till postlådan. Hade ej hämtat på två dagar och lådan var tom. Saknar inte all reklam som kom "förr i tiden". Det blev så mycket papper att slänga.
Det är så roligt med olika typsnitt. Kan det vara ett arv från min ungdom då jag jobbade som monotype-operatris på det största - tror jag - av alla boktryckerier i landet. Almqvist & Wiksells. Skrev oerhört fort mest avhandlingar - det var inte fråga om att förstå vad som stod, utan att skriva så snabbt som möjligt. Men, nåde om det blev fel - i gjuteriet var de inte glada - minst sagt - nu har jag glömt vad det hette då de fick stoppa alltihop om en rad var för lång t ex. Det här var precis före fotosättning skulle tas i bruk! Ja, jisses. Roligt och mer stillsamt var att gå på grafiska yrkesskolan och sätta för hand. Jo, jag har en sättkast här på väggen som minne.
Har ni något minne att berätta från ett jobb ?
Bilden till vänster föreställer ju en vindfälla eller rotvälta kanske det kallas. I skrivarkursen skrev jag om någon som gömt sig i en vindfälla och den slog igen och människan hittades aldrig. Egentligen var berättelsen bättre (skryt!) än vad det låter här. Den innehöll en del övernaturligt kan man säga. Över en lång tidsperiod. Det var roligt att skriva det där i alla fall. I samma berättelse var det också om de där bottenlösa myrarna som man kan gå ner sig i.... Swammel!?
Snön fortsätter att singla ner, tveksamt. Den vill inte komma ner på den här otäcka jorden där det bara kokar av allehanda vanvettigheter. Men vi får väl hoppas, vi får inte ge upp hoppet!
Lef & Må ändå
